image/svg+xml Ta mig upp

FFVII: Advent Children recenserat

Final Fantasy VII: Advent Children

Varje skribent har här nedan fått skriva en kortfattad recension av filmen. De får sedan sätta ett betyg från ett upp till tio. Författarna kommer inte i någon direkt ordning utan den som skrev klart sin recension först fick stå först. Hitills har jag fått in fyra recensioner av våra aktiva, och inaktiva, skribenter. Och fler är faktiskt på ingång.

Avslutar gör vi med hela 40 bilder från filmen som William tagit. Vissa kan nog anse dem vara spoiler då de är från början av filmen till slutet av den – i kronologisk ordning. Så välj där lite själva hur ni vill göra. Vi avslöjar dock inget direkt avgörande från filmen med bilderna.

Nog om det, här följer en introduktion till filmen, skriven av William:

En milstolpe i Final Fantasys historia är placerad. Ett mäktigt block bland Square Enixs alster är skapat. Jag talar om Final Fantasy VII: Advent Children.

Två år har gått sedan händelserna i Final Fantasy VII, två år har gått sedan Cloud Strife störtade den sista bossen. En sjukdom vid namn Geostigma florerar nu över planeten. Föredetta SOLDIER och Shinra Inc-anställda Clouds liv förföljs av händelserna som utspelade sig för några år sedan. Han har valt att ligga lågt men driver en budfirma med sin barndomsvän Tifa Lockheart, som även driver sin bar, Seventh Heaven, som tar emot Geostigma-sjuka barn.

En dag får Cloud ett telefonsamtal från en mystisk man som ber honom om skydd mot en man vid namn Kadaj. Kadaj och hans bröder, Loz och Yazoo, letar efter deras moder, och tror att Cloud vet hur de kan hitta henne. Under tiden har Vincent Valentine, vän till Cloud, rest runt på planeten för att forska i Kadajs planer, osynlig och oupptäckt vet Vincent väl om vad som händer i världen. Cloud inser att en ny fiende har trätt fram, och att han måste återupprätta gamla vänskapsband för att rädda jorden från ännu en katastrof …

William Björklund

Halleluja, säger jag bara. Det här är en film för sig. Om ni, som jag, spelat igenom Final Fantasy VII och fortfarande har kvar gamla nostalgiska minnen kommer ni bli tårögda av upplösningen och värmen som den här filmen bjuder på. Jag tycker att det här känns som slutklämmen i Final Fantasy VII:s stolta historia; ett extremt pampigt och fantastiskt avslut på en helt underbar saga. Hela filmen är en explosiv festival, fullt med ögongodis. Varje scen är originell, välgjord, genomtänkt och planerad och skapad i detalj. Scenerna nästan slängs på varandra, man vill aldrig titta bort med risk att missa något. De flesta karaktärerna finns med från spelet, en del humor, men mest hårdkokt explosiv action ihopvävt med ett ljuvligt och eminent soundtrack. Tetsuya Nomura har tagit gamla klassiska minnen och trimmat upp dem med dagens teknik, vilket resulterar i en grymt bra korsning mellan starka bilder från FFVII och modern animeringsteknik. Ni kommer att skratta till, det lovar jag.

Det här är en film man måste upptäcka själv, se själv och uppleva själv för att förstå hur fantasisk den är.

Slutbetyg: 9 / 10

Bobby Westberg

Det är i princip ett krav att ha spelat Final Fantasy VII, och helst varvat det, för att fullt förstå denna film. Jag såg filmen ihop med min flickvän som bara spelat FFVII i någon timma, hon tyckte inte filmen var så bra. Medan jag som kände igen alla referenser satt som på nålar hela tiden. Man får se materia, magier, summons, karaktärer, platser och vapen med mera som man känner igen från spelet. I bakgrunden hör man hela tiden omgjorda FFVII-låtar, och detta förgyller det hela ytterligare ett par snäpp. En extra nostalgibonus är att vissa scener från spelet har renderats om och lagts in som minnesbilder. Så Final Fantasy-känsla fullkomligt osar det av, till skillnad från Final Fantasy: The Spirits Within.

Storymässigt är filmen lite av en besvikelse då den inte står på egna ben. Man måste ha spelat spelet innan, så filmen får ses som ett komplement till spelet. Jag har inte spelat spelet på länge så vissa saker kom jag inte ihåg. Sen blir det lite rörigt i berättandet, vilket inte underlättas av att jag knappt kan se skillnad på de tre gråhåriga bröderna. I och för sig är det mest action och full fart hela tiden. Och striderna är smått makalösa, om än överdrivna.

Sammantaget är det en klart godkänd film, men jag kan inte hjälpa att vilja ha mer. Men jag tror att bonusmaterialet på DVD kommer att erbjuda mycket sådant. Svar på alla frågor får vi inte riktigt, men vi får tillräckligt med svar. Filmen är rolig, sorglig, häpnadsväckande, spännande – ett brett utbud av känslor helt enkelt. Grafiken är så klart makalös, och de häftiga striderna imponerar, speciellt kameran. Jag tänkte sätta en sjua totalt, men SE är på väg åt rätt håll med FFVII:AC så det får bli en uppmuntrande åtta.

Slutbetyg: 8 / 10

Nima Peyravi Latif

Länge och otåligt har jag väntat på denna film, som skulle avsluta den underbara saga jag kan spela om och om igen, alltså Final Fantasy VII. Mina förhoppningar på filmen var skyhöga, då FF7 är ett av mina favoritspel. Såklart måste man ju tänka realistiskt och förstå att det är en film man ser på, och inte ett enormt spel som FF7 är.

Hur som helst, jag blev inte besviken i alla fall, trots att en hel del saker kunde ha varit bättre. Grafiken, till att börja med, tillhör dock INTE de sakerna. Advent Children är en underbart animerad film som känns så extremt detaljrik och välgjord, och Final Fantasy–känslan finns fortfarande där. Extra kul är det att Square Enix har lagt in lite småsaker här och där, vilket självklart förgyller filmen ännu mer. De fantastiska stridsscenerna är rent ut sagt superba, trots att de är lite överdrivna.

Sedan kommer vi till filmens story, vilket jag tycker är lite halvbra. Visst, den är intensiv och får en som tittare att hela tiden vilja fortsätta se, men i slutändan tycker jag den inte gav något speciellt. Eftersom spelet var så pass stort har man helt enkelt inte kunnat få med allt (såklart), men man kunde försökt visa världen lite mer, och även lite fler karaktärer som vi kunde känna igen. Filmen är mest fokuserad på Cloud samt hans känslor och tankar.

När det gäller ljudet så kan jag fortfarande inte sluta gilla FF7s odödliga soundtrack, som i filmen framstår som ännu mer mäktigt. Bra musik och fantastiska röstskådespelare höjer filmens betyg ytterligare. För övrigt fylls filmen med häftiga specialeffekter som blandas med den enastående animeringen.

Totalt tycker jag Final Fantasy VII: Advent Children är en bra film, som avslutar mina drömmar om Final Fantasy VII. En sorglig, rolig, spännande och actionfylld har Square Enix lyckats koka ihop, och jag gillar allt förutom storyn, som gjorde filmen lite rörig och luddig emot slutet. Grafiken, musiken och storyn tycker jag enas dock på ett makalöst sätt i slutet, och man kan inte låta bli att bli rörd. Detta är en film som alla FF-fans borde se, men för guds skull, spela igenom spelet först!

Slutbetyg: 7 / 10

Pedram Nasouri

Tyvärr, Square Enix, ni får lägga ner det här med att göra långfilmer av mellansekvenser. Final Fantasy VII: Advent Children är nämligen en stor besvikelse.

För det första så är handlingen alldeles för tunn. Det sker aldrig någon riktig twist som verkligen får en att bli överraskad, dialogerna är förvånansvärt få och själva grundhistorien var dömd till att misslyckas ända från början. Självklart förväntade jag mig inte en lika djup story som själva originalspelet innehåller, men här så blir det nästan löjligt. Det märks att Square Enix verkar ha lagt ner mest krut på filmens utseende.
Filmen är 110 minuter lång, men skulle lika gärna kunna vara 20 minuter och få lika mycket sagt. Minst två tredjedelar av filmen består av actionscener som jag inte njöt särskilt mycket av alls, faktiskt.

Karaktärerna hoppar tjugo meter upp i luften, flyger omkring och slängs in i väggar och ner i marken i stort sett hela tiden. Jag vet att Final Fantasy inte precis ska vara realistiskt, men i Advent Children känns det alldeles för överdrivet på de flesta ställen.

För mig var höjdpunkten med filmen att återse de gamla karaktärerna, men tyvärr känns det bara som att det är Cloud, Tifa och till viss del Vincent som får något särskilt utrymme. Resten av karaktärsgalleriet är med förvånansvärt litet, vilket är synd.

Jag vill inte låta som någon surgubbe, men med tanke på all tid som Square Enix fick på sig att tillverka den här produktionen är resultatet i det närmaste mediokert. Snygg grafik, bra musik och nostalgi är det enda som räddar Final Fantasy VII: Advent Children från ett totalt fiasko.

Slutbetyg: 5 / 10

Bilder – SPOILER!

Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr Miniatyr

Miniatyr