*Obs! Omgjord! Upptäckte att bilderna jag laddade upp blev mycket konstiga, har tagit bort dom nu. Obs!*
Längtan till dom nya tillskotten i Final Fantasy serien fortsätter att öka efter varje lyckat spel Squaresoft gör, och det gör dom ju hela tiden. Efter FF7’s musik, FF8’s förenderade scener, FF9’s CG-Sekvenser och FF10’s strider är det lätt att förbluffas av den nya teknikens möjligheter. Förbluffas och glömma. Jag tittar tillbaka på ett av Squaresofts mästerverk som kommit alltför mycket i skuggan efter dom 4 senaste sucéerna. Följ med på en avdammad nostalgitripp till avskedet av Nintendo och början till en ny era. Final Fantasy VI.
Handlingen
1000 år efter det stora War of the Magi som utrotade i princip hela världens teknologi och all magi, har mänskligheten börjat återhämta sig. Det tekniska samhället som försvann är tillbaka. Överallt. Det regerande imperiet, under ledning av Emperor Gestahl och Kefka utkämpar ett blodigt krig mot rebeller. Detta gör dom samtidigt som dom söker efter den gamla magin, vilket inte är lätt alls. Det enda kända som är kvar av den gamla magin är nämligen Espers som bara finns kvar i sagorna. Men fel kan man ha, och spelet börjar också med att en Esper hittas i en grotta i staden Narshe. Storyn utvecklas sedan till en jakt efter Espern där Imperiet är beredda att förstöra allt i sin väg för att få tag på den. Några mycket olika krigare måste därför enas för att rädda världen från erövring eller förstörelse.
Grundstoryn är bra, början av FFVI håller fortfarande och slutet är också smart. Det ända lite trista är att den ibland tar linjära vändningar, blir utdragen och stundvis, tyvärr, aningen tråkig. Det här är som tur är lika sällsynt som drygt, så Square lyckas hålla gnistan uppe rätt igenom. Handligen gör som sagt ingen ”sitter-på-nålar” effekt, men den är bra rätt igenom.
Musiken
Nu till musikdelen i FFVI. Mycket välgjord, det lyckade soundtracket är (enligt mig) spelets absoluta höjdpunkt. Alltifrån Narshe’s skumma, hemlighetsfulla snöförorts stämmor till Figaro Castles marsch melodier är det väldigt välgjort. Till mina favoriter hör:
Terra’s Theme
Edgar and Sabin
Forever Rachel
Något annat som är bra är Battle Theme som passar perfekt in till Final Fantasy VI’s ganska hetsiga strider (se nedan för mer om det) och smälter extra bra in i PSX Re-Maken av spelet. Uematsu har ännu en gång gett mig gåshud.
Striderna
Fighterna i FFVI bygger som så många gånger förr på ATB (Active Time Battle) systemet. Utvecklingen från IV och V är 3 saker: Limits, Equipped Summons och det nya magi-systemet.
Ja, ni hörde rätt. Limit Breaks kommer inte ifrån Final Fantasy VII utan är från början hämtade härifrån. Limits i FFVI fungerar dock mycket enklare än i VII, när din karaktär har tagit mycket skada så är det en liten chans att dens vanliga attack ska förvandlas till en mycket kraftfullare special-attack som kan göra 8-10 gånger så mycket skada som din vanliga, vem du än slåss mot. Not so bad.
Equipped Summons fungerar ungefär som Materia eller GF i VII/VIII. Magicite är ett magiskt föremål som innehåller en Esper och ges sen till en karaktär. Espern används sen som en Summon och påverkar striden på olika sätt beroende på vilken det är. Det här kostar dock mycket MP och kan bara användas 1 gång per strid.
Dessa Magicites kan också användas för en annan sak: Magic Learning. Till skillnad från massa andra RPGn så använder FF VI ett system där karaktären väljer en eller flera Spells som dom vill kunna, innan dom kan lära sig den, för att sen använda den.
Eftersom det är hederliga gamla ATB-strider blir det som alltid, roligt men aningen hetsigt.
Förvirring
Final Fantasy VI heter egentligen Final Fantasy III i USA eftersom vissa delar innan inte släptes där. Spelet kom 1994 i båda fallen ut till SuperNintendo (SNES) och blev Squaresofts avsked till Nintendo. Re-Maken av spelet till Playstation (PSX) släpptes 1999 och innehöll en efterlängtad Final Fantasy X demo.
Tillslut
Följande är mina betyg på Final Fantasy VI (1-5)
Grafik: 4 (SNES sista andetag)
Ljud: 4 (ett av Uematsus vackraste)
Spelbarhet: 3 (Storyn kan bli linjär, stridsystemet är bra)
Att spela i Final Fantasy VI’s liga är målet för dom flesta RPG:n, till och med idag. Underbar musik, bra stridsystem och ett värdigt avsked till Nintendo och Square’s gamla RPG tradition blandas i en upputsad re-make till PSX. Final Fantasy VI innehåller tyvärr ett antal irritationsmoment som den stundvis linjära handligen. Lyckligtvis finns det mycket mer att älska, Final Fantasy VI kommer aldrig sluta förtrolla mig.
