Det kändes riktigt pirrigt när jag för första gången knäppte på mitt Advance med Kingdom Hearts: Chain of Memories. Jag hade tusentals frågor efter det första spelet, som nu kunde bli besvarade. När jag startat spelet visas en väldigt avancerad FMV för att vara till Gameboy. Jag ser Sora, Donald och Goofy vandra längs en landsväg, precis där jag lämnade dem när eftertexten hade rullat förbi från föregångaren Kingdom Hearts på skärmen till min TV. De tre slår sig ner i gräset för att sova, men Sora väcks snart att den mystiske mannen med kappa som han träffade när hela äventyret först började. Han berättar att Sora snart kommer att finna det han letar efter, men för att få det kommer han också vara tvungen att offra något som han håller kärt. Tillsammans utforskar de tre vännerna Castle of Oblivion medan deras minnen försvinner, ett efter ett …
Medan mina sinnen är på helspänn försöker jag navigera igenom rummen. Till de mycket välkända låtarna ifrån Playstation-spelet och till Soras återkommande stönanden när han hoppar, fortsätter jag i spelet, och timmarna rinner iväg. Chain of Memories börjar där det första slutade och är den perfekta bron mellan Kingdom Hearts och Kingdom Hearts 2.
Spelkänlsa 8/10: Spelet har ett perfekt upplägg. Minuskanten är det enformiga resandet från en värld till en annan. Dialogerna är utmärkta och alla karaktärer har behållit sina personligheter ifrån föregångaren. Donald och Sora är fortfarande lika kvicka att finna brister på den andre, och Goofy har fortfarande inte funnit mycket mer hjärna.
+ Är att de gamla världarna finns kvar i ursprungligt skikt.
– Är att för få nya världar har lagts till.
Grafik 7/10: Färgerna är rätt så skarpa för att vara till Advance, men det räcker inte hela vägen igenom. Man kan inte förvänta sig så mycket, då blir man varken överraskad eller besviken. Det kunde ha fått ett plus om det bara inte hade varit så suddigt.
+ Är att karaktärerna har förvarats på samma sätt, både uttryckligt och spelsätt.
– Är den vid stora strider den för sega grafiken.
Ljud 9/10: Musiken är ett plus. Mycket är ifrån Kingdom Hearts men det finns många nya låter som bl.a. spelas i Castle of Oblivion. Mycket mer dystra och mystiska låtar tillkommer i detta spel, med mycket mera känslosamma tillfällen.
+ Är att de gamla låtarna finns kvar både på banorna och i stirderna.
– Är att många av de nya låtarna är för lika varandra och går bara in genom ett öra och ut genom det andra.
Story 10/10: Jag må vara lättsinnig men enligt mig är storyn klockren. Den har en klar röd linje genom hela spelet, men ändå många oväntade twister och vändningar som får en att släppa sin Gameboy och torka bort handsvetten. Genom spelets gång får man veta mer och mer om hemligheter som stod kvar efter Kingdom Hearts slut.
+ Är en mycket bra story från början till slut. Bra jobbat Square Enix! Ett annat stort plus är att när man varvat det vanliga spelet kan man också spela ur Rikus synvinkel, något som jag tror många uppskattar.
– Är att det är många karaktärer att hålla reda på, specielt ondingar, vilket många kan se som en nackdel.
Striderna 7/10: Striderna kan vara det jobbigaste i detta spel. Ibland är det omöjligt att få Sora dit man vill eller tvinga honom till att fäkta åt rätt håll med sin Keyblade. Det som lyser upp situationen är det nya och fräscha Sleight-systemet. Det går till på det viset att man lägger ihop tre av de stridskorten man använder i spelet för att bygga ihop kombos. T.ex. så bildar tre “Fire” kort en “Firaga” och tre slagkort med en summa över 25 skapar en “Blitz”. Det kan verka svårt till en början, men när man lär sig det så är det ovärderligt i bosstrider.
+ Är det nya Sleght-systemet. Det funkar oerhört bra, med hundratals olika kombinationer att pussla ihop.
– Är de sega striderna. Man tröttnar efter ett tag och det slutar vanligtvis med att man flyr.
Kontroll 6/10: Kontrollen är ganska simpel. Styr med knapparna vart du vill springa, hoppa, slå. Egentligen behövs inte mycket mer, men då och då blir det för mediokert. Det största problemet är striderna, men man vänjer sig och blir gradvis bättre på det.
+ Är att det inte är mycket att hålla reda på. Om man har spelat Kingdom Hearts så förstår man själv hur de ska användas.
– För simpelt. Lite fler funktioner skulle inte skada för att få igång en mer späckad saga.
Totalt
Om du blev frälst av det första spelet så bör du spela det här. Det länkar ihop Kingdom Hearts med Kingdom Hearts 2 och sätter vissa saker i fokus som kanske annars skulle förblivit oklara. Om du inte är ett riktigt KH-fan så är detta inget för dig. Man får veta mer om både Sora och Riku och deras liv på Destiny Islands, så det kanske kommer att vara nödvändig fakta till Kingdom hearts 2. Det är en smaksak om man vill ge detta spel en chans och jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag är glad att jag varvade det i väntan tvåan.
Ja, det var det. Jag hoppas att ni all har med er att detta är min första recension på FFu och att ni alla har överseènde med de fel jag gjorde. Jag lovar er at om jag skriver en ny, kommer den att blir bra mycket bättre en denna. Tack på förhand!
