Som de flesta kanske redan har insett så har kvinnorna i FF-serien skapat en hel del magi.
Dock i våra hjärtan finns individer kvar, som hela tiden på minner oss om FF-spelen, och som kanske till och med få oss att spela om en del i serien.
Jag bestämde mig för en kort tid sedan att försöka skriva en artikel om dessa undersköna flickor. Jag bestämde mig för att dra igenom Spelen VI-IX, med tanke på att det är de spelen som jag har spelat och fått ta del av deras påhitt, kommentarer mm.
FINAL FANTASY VI.
Terra Branford
“Hmm…I suppose a normal girl would have found him dashing. But I’m hardly…normal…”
Redan i början av spelet presenteras ,man för den FF-tjej som enligt mig är den som starkast utstrålar den osäkerhet som finns i FF-spelen.
Ständigt den frågan, som iför sig gäller alla i världen, Vem är jag?
Efter det att imperiet fått sin händer på Terra och hon har kommit i kontakt med Espern i Narshe, kommer hon i kontakt med en rebell grupp, som är i fullt skede att bekämpa hennes forna ”mästare”.
Under resans gång kommer Terra att lära sig att älska andra människor, något som hon inte ha kunnat under imperiets kontroll.
Celes Chere.
I’m a soldier, not some love starved twit!
Under mitt skrivande har jag stött på en del problem, bland annat här.
Det finns ingen information om Celes men jag ska försöka att skriva mina egna tankar om denna förlorade själ.
Under början av FF-VI kommer vi att stöta på henne, hon hålls fången av Imperiet och Locke finner henne misshandlad i en fängelse håla.
Under äventyrets gång utvecklar de en så kallad osäker kärlek, med det menar jag att de är osäkra på vad de ska säga och vad de egentligen tycker.
Det som sätter sig mest i våra minnen av Celes är väl ändå operan.
Hur hon sakta men säkert går på Scenen och sjunger.
FORTSÄTTNING FÖLJER MED FF-VII-IX!!
Källor: FFWA.ORG
