Följande ord har författats av vår egen Anders “Nemesis” Sandberg. Han stod inte ut med tanken att detta FFUF kanske skulle bli det första att inte bli av, så han tog tag i saken tillsammans med några andra medlemmar och styrde upp det bästa FFUF hittills. All kärlek till alla er som bidrog! // Webmaster
PS. Bilden på toppen av artikeln är från 2008 (hittade inga andra …).
Anders skriver:
Tio år… det är ganska mäktigt när man bara säger de orden. I ett decennium har Final Fantasy Universe Festen pågått, eller FFUF som vi alla kallar det. Två gånger har firandet ägt rum utanför Edsbergs Bygdegård men alla andra tillfällen har denna lokal fått agera scen för sommarens största höjdpunkt. 2014 blev inte annorlunda utan snarare skulle jag våga påstå att för min egen del blev detta höjdpunkten av alla mina nio FFUF som jag närvarat vid.
Självklart var det bara en blygsam skara människor som slutligen visade sig den 24 juni 2014, men på något sätt kändes det samtidigt helt rätt. Alla individer som hade samlats och var på plats var personer som många inte hade träffat på ett helt år, men tro mig när jag säger att FFUF är magiskt. För alla som kommer dit behöver egentligen inte hålla den bästa kontakten eller träffa varandra regelbundet, när du slutligen befinner dig där tillsammans med alla likasinnade nördar är du en del av något som är mycket större än en spelsida, du är tillsammans med en familj.
Jag kan bara tala ur min egen erfarenhet men när jag nu bara för två veckor sedan fick ta emot en efter en som anslöt sig till denna lilla ort utanför Örebro kändes det som den bästa släktträffen en ung man kan tänka sig. Det absolut bästa med denna träff var att till skillnad från många andra släktmiddagar var detta en fest som ägde rum under tre hela dagar, och för några tjuvstartare var det ännu längre. Det är väldigt många timmar och en av de mest pinsamma saker som kan hända för en svensk är något vi alla känner till: pinsam tystnad.
Ibland uppstår denna fruktade ofrivilliga dötid och i ren panik kan folk försöka lösa detta genom första tänkbara alternativ vilket inte alltid slutar lyckat. Jag nämner detta för att någon pinsam tystnad existerar inte under dessa dygn, det finns människor som roar sig till vänster och höger. Det bästa är att allt känns spontant, visst hade vi ett omfattande schema men det fanns ändå spelrum för alla att göra vad de själva kände för. Schemat i sig var nog ett av de mest packade hittills om man ska jämföra med tidigare år, men vart ska jag börja?
Ett av de nya inslagen för i år var välkomst- och avslutningstalen. Introduktionen av mig själv blev en känslosam berättelse om mobbning, utanförskap och slutligen gemenskapen i FFU. Min kompanjon Tommy fick dra ett tungt lass och knyta ihop säcken när vi alla var som mest nedstämda för alla visste att när hans ord var över, då återstod det bara att säga farväl tills vi ses igen. Fast mellan dessa två tal hann det hända drösvis av roligheter. Frustration över att inte kunna hitta alla användarnamn på en pappersbit eller intensiteten mellan tre kämpar i en blodig batalj av Super Smash Bros Melee.
Det var också den sedvanliga Munchkin-turneringen som blivit en stående tradition för FFUF, vilket slutade med ett finalbord fyllt av veteraner såväl som amatörer i detta kaotiska kortspel. Kaos kan också sammanfatta poängjakten som ägde rum i tre timmar när alla deltagare desperat försökte samla ihop poäng till sina lag för att slutligen kamma hem åtråvärda priser. Utmaningarna bestod av allt mellan råa ägg till Pokémon-kunskap. Visdom och kunskap var också nyckelfaktorer för de lag som försökte vinna i de traditionella Trivial Pursuit men när det dessutom finns ett dedikerat Final Fantasy-TP på plats är det upp till Sveriges FF-elit att verkligen testa sina grå.
För första gången gjorde vi också något som borde genomförts redan vid releasen 2006, vi såg på Final Fantasy VII: Advent Children och passande nog med gemensamma krafter spelade deltagarna under årets FFUF genom FFVII, nästa år är det bara att ta nästa spel ur denna långlevade spelserie. Det känns alltså som att vi på något sett gav hyllning till Final Fantasy som faktiskt är den huvudsakliga anledningen till att FFUF pågått under alla dessa år. Hyllades gjorde även vår Webmaster – Bobby Westberg – som ärade oss med sin närvaro under två dagar och än en gång ska du ha ett stort tack för Final Fantasy Universe, din sida är anledningen till att många människor har lärt känna några av sina bästa vänner.
En sak som varit ständigt återkommande i alla dessa år är dock Brosis musikquiz, det som en gång började som en liten frågesport har vuxit sig till den mest prestigefyllda kamp mellan alla deltagare under FFUF. Att du sedan erbjuder 70 nagelbitande låtar med tillhörande frågor gör inte situationen enklare, denna quiz kan ödelägga gifta par och krossa broderlig kärlek om man hamnar oense inom sitt lag. Skämt åsido, när det är dags för denna frågesport vet vi alla att helgen snart är över, det enda som återstår är en natt och sen är det dags för alla att åka hem igen. Tillbaka till den gråa bekanta vardagen som vi kallar livet.
Fast när jag nu blickar tillbaka på dagarna vi haft under FFUF-14 och tänker på alla underbara minnen som skapats är det med ett leende som jag skriver detta. Jag kände mycket vemod och lite sorg när det endast var jag som satt kvar på tågstationen i Örebro i väntan på mitt tåg. Det var också då det slog mig att detta inte är sista gången jag kommer möta alla dessa fantastiska människor, tvärtom. Jag var 16 år första gången jag åkte till FFUF och nu är jag 25, jag har kanske ändrats men det har inte denna fantastiska fest gjort. Den har istället bara blivit bättre med åren och det är därför jag tveklöst kan säga att årets Final Fantasy Universe Fest blev den bästa i mannaminne. Kommer den bli överträffad nästa år? Jag tänker vara där för att ta reda på det och jag hoppas att DU också är det!
