Mitt första intryck av Dirge of Cerberus är att Square Enix återigen bevisar att de kan skapa kvalitativa FMV:s, det andra är att jag absolut inte förstår japanska, det tredje är hur cool Vincent är och mitt fjärde intryck är att det här spelet kunde ha varit bättre. Tyvärr så lider nämligen Dirge of Cerberus av ganska vanliga genreproblem: kameran och kontroll kunde nämligen varit betydligt bättre. Det är främst kameran som är ett problem, den är nämligen överdrivet känslig. Kontrollen är egentligen rätt bra, det är bara det att den saknar en viss finess, men det kanske mer beror på kameran än själva kontrollen, det är svårt att säga, kontrollen känns i alla fall osmidig. Förutom detta och några små missar, som till exempel att Vincent bara kan gå när man tar fram geväret, så är Dirge of Cerberus riktigt bra.
Grunden som spelet står på är stark, det har en av de grymmaste karaktärerna någonsin som huvudperson, en stark grafikmotor och några av spelvärldens bästa historieberättare står bakom spelet. Det verkar som att Square Enix har vetat det, detta då spelets mellansekvenser hittills har erbjudit en Vincent i toppform och aldrig förr har karaktärer som Cait Sith sett så bra ut i ett spel. Utav det jag kört hittills så är det nog ändå spelmomenten som är den största attraktionen. Det är enkelt att sikta och du behöver inte vara särskilt bra för att kunna träffa om du kör easy. Spelet använder sig nämligen av ett lock-on liknande system, där Vincents sikte bara behöver vara nära en fiende för att siktet ska fastna på fienden. I vanliga fall så är kamerans grundläge en bit bakom Vincents rygg – vilket går att ändra med den högra analogaspaken om du vill det – men när action vankas och du vill få fram siktet med L1-knappen så förflyttas kameran så att den ligger precis bakom Vincents högra axel. Om du dock skulle vilja kunna sikta mer exakt så är det bara att trycka till på R3 för att allt annat på bilden ska försvinna och lämna dig ensam med ett stort sikte. Vincent kan dock göra annat än att skjuta i spelet, om fienderna skulle få för sig att komma för nära så får Vincent dem snabbt på andra tankar med några snabba sparkar.
Vincents trogna vapen kan anta många olika former, genom att ge den olika munstycken så påverkar det tillexempel kraften i skotten och hur lång tid det tar mellan skotten. Munstycken är dock inte det enda som går att byta ut, det går även att byt ut en mängd andra saker som ammunition och även byta element på specialskotten, vilket görs genom att bara byta materian på vapnet. Elementen har sedan olika egenskaper, eld är till exempel bra mot fiender i grupp då det skapas en liten explosion av dessa skott, medan is istället är målsökande. För att ge lite krydda åt siktandet så skadar du desto mer eller mindre beroende på var på kroppen du träffar. Den svaga punkten på fienden – på mänskliga fiender är det huvudet – så skadar man drygt dubbelt så mycket, vilket markeras med röda siffror istället för vita.
Alla de som spelat Final Fantasy VII vet att Vincent har en rätt unik limit. För er som inte spelat det så har Vincent förmågan att förvandla sig till ett monster eller vad man nu ska kalla det. Självklart har inte Vincent förlorat den förmågan trots att det har gått tre år sedan Final Fantasy VII och mycket riktigt, när Vincents magimätare är full så är det bara att hålla in L1 och R1 för att förvandlas till en av dessa bestar. Själv har jag bara sett en än så länge, men om de andra blir lika grymma som den så lovar det gott.
Det enda som egentligen talar mot Dirge of Cerberus är enformigheten. Av de miljöer jag sett hittills så har alla vara väldigt sterila och tråkiga, vilket egentligen har varit ett starkt argument mot spelet ända sedan Square Enix började ge ut bilder från spelet. Själva spelsystemet som känns nytt och trevligt i början kan riskera att tjatas ut efter några uppdrag känns det som, men det är bara en känsla jag får och jag kan givetvis ha fel angående det. Annars är det bara en del små tabbar med kontrollen som stör och kanske kan sänka spelet, sen återstår det ju att se hur handlingen är.
Rollspelsinslagen i spelet är större än i de flesta actionspel, vilket väl har sina naturliga skäl. När du skadar fienderna så kommer det rollspelsaktigt upp siffror med hur mycket du har skadat. Vincent går självklart också upp i level, vilket han verkar göra väldigt ofta – jag gick upp från level ett till sex efter första banan – det rör sig dock inte om något avancerat leveluppsystem, då går bara upp en level och dina värden stiger, inte mer än det. Gå upp i level är inte det enda du gör med experience, du kan även byta dem mot gil – pengar. Vilket i sin tur kan användas till att köpa mer ammunition eller helande föremål. Handlandet sker antingen vid vissa speciella platser eller mellan varje uppdrag. Gil är dock inte den enda Final Fantasy referensen, Vincent kan bland annat få limit när hans MP-mätare är full – fylls upp vid speciella punkter i spelet – och förvandlas till diverse monster, karaktärer från FFVII kommer självklart vara med, Shinra är med och självklart också en del monster.
Dirge of Cerberus har fått många tveksamma blickar från folk. Blickar som ser det som ytterligare ett sätt av Square Enix att mjölka ur Final Fantasy VII varumärket. Jag var en av dessa och trodde att det här spelet skulle bli ytterligare en dålig kopia av Devil May Cry, av det som jag spelat hittills så har jag haft fel. Dirge of Cerberus bjuder istället på ett smått unikt stridssystem och om personerna bakom handlingen levererar lika bra som vanligt så kommer det här spelet att bli riktigt grymt.
