Det här var ett spel som jag verkligen hade längtat till. Man har ju hört hur bra det kritiker rosade originalet var. Jag trodde att det skulle trollbinda mig med dess skönhet. Men i stället trollbinder den mig på något annat sätt. Det är svårt att förklara, men man känner sig på något sätt tvingad att fortsätta spela, detta ganska simpla spel. Därför känner jag och antagligen en del andra, ganska besviken på det här spelet, som trots allt hade en enorm potential.
Tre ungdomar med en gemensam dröm
Det hela börjar i våran värld. Vi får se ungdomarna Marche, Ritz och Mewt i ett snöbollskrig mot resten av klassen. Det framgår ganska självklart att dessa elever är ganska utanför. Det hela slutar med att den värsta eleven av dem alla Guinness kastar en snöboll med en sten i på Mewt, som förövrigt verkar vara favoriten att trakassera. Square Enix försöker på något sätt få spelaren att identifiera sig själv, med känslan av 
utanförskap. Jag vet inte hur barn i Japan har det, men jag kan inte påstå att jag känner igen den känslan. De här tre har dock en gemensam faktor, alla gillar spelet Final Fantasy och alla har en dröm om att få leva så som de gör där. Detta blir också temat i hela spelet. Våran värld förändras över en natt och blir sago världen Ivalice.
Det är nu som det hela börjar spåra ut tycker jag. Vart är den där djupa handlingen, som i alla fall jag identifierar med FF? Det är även en till sak som saknas, musiken. I början är den väl ganska bra, men man tröttnar snabbt på den.
Fältslag och trupper
I FF:TA så går det ut på att ha en stor variation av trupper. Ju längre in i spelet ju fler trupper får du tillgång till. Alla har sina olika yrken, ninjor, soldater, pilbågsskyttar och så vidare. Varje trupp är som en enhet som du i stridens hetta flyttar enligt ett rutmönster. I början känns det ganska nytt och kul med striderna. Men senare inser man, att det tar en halvtimme att få färdigt en strid, då tröttnar man efter ett tag på striderna. De saknar även variation väldigt mycket och det blir i stort sett samma sak om och om igen.
Fast det allra jobbigaste är varken bristen på variation eller trögheten i striderna, utan det är snarare de som kallar sig Judge. Varje dag som går så sätts nya lagar in som du måste följa, annars får du ett gult kort, gör du det igen så får du ett rött kort. Lite väl mycket sport i det hela, men det jobbiga är att det är saker som, magier, items, special attacker, vanliga attacker och liknande som förbjuds. Så man måste alltid hålla reda på de ibland lite kryptiska lagarna. Detta kan bli väldigt avgörande i stridens hetta om man blir av med den starkaste i teamet. För det är nämligen så att när en karaktär får ett rött kort så är det fängelset som gäller. Där de efter striden kan lösas ut för en saftig summa pengar, detta kan få en att tröttna och helt enkelt stänga av ens GBA.
Skapa ditt eget Ivalice
Det är inte enbart detta jag stör mig på, Square Enix har lagt till en ganska, både jobbig och onödig funktion i spelet. Du får nämligen placera ut städer, skogar, öknar och så vidare helt själv. Detta fungerar som så att efter vissa strider så får du en ikon av till exempel en skog, som du får placera ut vart du vill. Du bör dock lägga ut dem strategiskt, då om de ligger nära en annan plats så får du en skatt. Om det dessutom är nära två platser så bli det tre skatter! Om du tycker det verkar kul, så tro mig, det är det inte.
FF:TA drivs framåt av uppdrag, det finns flera olika uppdrag. Ibland skickar du iväg en enhet för att han/hon ska utföra något, ibland är det bara strid som det handlar om och så har vi de som har med handlingen att göra, som oftast också handlar om strid. I början så försöker man köra så många som möjligt, men till slut fokuserar man enbart på huvud uppdragen. Men man kan ju inte påstå att det inte finns mycket att göra i alla fall, det finns cirka 300 stycken uppdrag! Frågan är bara, vem orkar spela igenom alla?
Personkemi och dilemman
Den största positiva saken med FF:TA är den härliga personkemin och alla nästan sorgliga dilemman som Marche ställs inför, när han ska försöka återställa världen till dess ursprung. Detta ska han göra trots att både hans två bästa vänner och han själv inte vill detta. Ni kan ju själva förstå vilka dilemman som kan uppstå. Jag skulle dock vilja se att Square Enix skulle ha lagt ner mer tid på att spelaren skulle ha fått veta mer om personen. Att spelaren skulle ha fått lära känna personerna bättre. Bara för att det är till en bärbar konsol så behöver inte det betyda att man inte behöver lägga ner lika mycket tid på det.
I början så kan man i stort sett spela hur länge som helst, men sen kommer den delen då man tröttnar. Fast man fortsätter att spela, inte för att man tycker det är kul. Utan snarare för att man hoppas att det ska bli kul, den där tanken ”bara ett litet tag till” dyker hela tiden upp i huvudet. Frågan är om det är en stryka eller en svaghet. Jag skulle nog säga både och, om man inte har något bättre för sig så är det bra med ett spel som på något sätt tvingar en att fortsätta spela. Om man däremot har en massa saker som är mycket viktigare, så kan det vara ganska jobbigt.
En sak som titeln egentligen avslöjar är ju att detta inte riktigt är något RPG utan snarare ett taktiskt spel, med andra ord lite mer strategi. Detta här är ett spel för den tjurskalliga strategen, som har bestämt sig för att spela vidare. Men det är inget spel som direkt passar mig, tyvärr.
När jag hörde om det här spelet så tyckte jag det verkade kul. Det påminde om Advance wars, ett väldigt roligt spel. Jag hade stora förväntningar att FF:TA skulle slå Advance wars, men tyvärr så är det för många element jag stör mig på hos FF:TA, reglerna, avsaknad av bra musik och bra handling och så vidare. Så tyvärr blev inte FF:TA den utmanaren jag hade hoppats på, jag tror Square Enix lade ner för lite krut på det här spelet. Om de lagt lite mer tid och tänkt efter lite hade jag kanske recenserat ett roligare spel nu. Men så är tyvärr inte fallet.
Grafik 8 av 10
Den är ganska härlig, snygga miljöer och bra gjorda karaktärer.
Ljud 6 av 10
Som jag nämnde, ganska bra till en början. Men det är i stort sett samma slinga hela tiden, enformig.
Kontroll 6 av 10
Den fungerar väl, men det är lätt att blanda ihop vad olika knappar är, de skulle gjort det mer självklart.
Hållbarhet 5 av 10
Det stora problemet är att orka, om det hade varit en mer engagerande historia skull nog ha hjälpt. Person kemin hjälper dock till att höja betyget ett snäpp, mer sådant.
Totalt 6 av 10
Man tröttnar snabbt, det drar ner spelet rejält. Gjort för envisa strateger.
PS. Skriv gärna vad ni tyckte var bra skrivet, det är trots allt min första recension.
