Final Fantasy VII var min introduktion in i rollspelens förlovade land, i alla fall på konsol, och på den vägen har det varit. Jag kan inte uppriktigt säga att mitt och Squares förhållande helt varit utan skavanker, för det har det, tvister om vårdnad och alla gånger vi gjort slut för att sedan hamna i varandras armar igen. Med det i bakhuvudet plockar jag upp Final Fantasy III, det enda spelet i serien jag aldrig spelat, nu är äntligen samlingen komplett, förväntningarna är skyhöga. Den svarta skärmen lyses upp, nu ska det bli åka av.
Final Fantasy III är av många anledningar precis det DS behöver, nämligen ett rollspel, och inte vilket som helst. En helrenovering av Nintendo 8bits-liret som aldrig lyckades nå oss i väst. Men är Final Fantasy III räddningen för DS:ens minst sagt tunna utbud på fullödiga rollspel? Mycket tyder på det i introsekvensen som för tankarna tillbaka till seriens storhetstid på Playstation, närmare bestämt del nio. Den där bekanta värmen i magtrakterna infinner sig precis som när jag såg introt till Final Fantasy IX och musiken hjälper till att bidra till den där lilla extra mysfaktorn. All strul med leverans och förseningar av spelet är glömt och förlåtet. Men kan spelet leva upp till förväntningarna introt bygger upp, lyckas det bära ett så pass tungt lass?
Introt är snabbt förbi och man hoppar rakt in i gameplayet på direkten, pang poff. Inga överdrivet långa dialoger eller introduktioner av karaktärer, bara direkt in i spelet och börja spela. Personen man styr, Luneth, har lyckats med att ramla ner i ett hål som efter en hemsk jordbävning dykt upp från ingenstans. Trots att jag märker att det både går att springa och navigera i menyerna med stylusen så tröttnar jag snabbt på det och använder de sedvanliga knapparna. Detta kunde Square ha gjort lite bättre och integrerat pennan lite smidigare, det är ju trots allt en DS och ska man använda pennan ska det göras på ett smart och smidigt sätt, nej underkänt där. En liten rolig nyhet i remaken som stylusen faktiskt funkar bra till är att man kan zooma in på platser för att kolla om vissa saker omkring en glimmar. Vad ska detta vara bra för undrar ni nu. Jo, genom att kolla om föremål glimmar kan man ta reda på vart hemliga gångar är eller gömda föremål ligger och kurar. En liten kul detalj som leder till att man allt som oftast väldigt noggrant genomsöker varje skrymsle.
Jag måste erkänna att det känns lite vemodigt att komma tillbaka till hela random-encounter stuket igen efter att ha blivit bortskämd i Final Fantasy XII med sitt ypperliga fightsystem. Men det visar sig att jag snabbt kommer över det och inget jag stör mig på längre in i spelet. Svårighetsgraden kan tyckas vara lite hög och beror nog ganska mycket på att spelet är en remake av ett gammalt spel, från den tiden då spel var svåra på riktigt. Men allt handlar såklart om planering och att spara på rätt platser. Så det gäller att vara försiktig.
En nyhet med del tre, något som var lite av en revolution för serien och som fick den att sticka ut var jobben. Allt eftersom man avancerar blir man erbjuden jobbyrken som man lätt kan byta mellan, dessa är 24 allt som allt. Det är upp till spelaren att dela ut jobb som man tycker passar för situationen och karaktärerna så det är bara välja och vraka. Behöver man exempelvis någon som fyller på HP åt en är det bara värva sig en white mage, behöver man en jack of all trades kör man på en red mage och så vidare. Men något man måste tänka på när man byter jobb är att man inte blir duktig på det redan från början utan måste arbeta upp sin så kallade jobblevel. Ju högre jobblevel du har desto bättre på ett yrke blir du. Som tur är sparas den och man kan lätt byta tillbaka till redan levlade yrken. Man kan alltså hålla på och experimentera in i det oändliga. Lite simpelt kan tyckas men ack så roligt.
Final Fantasy III är som tidigare nämnt ett sjutton år gammalt spel och frågan är om det inte känns lite mossigt att släppa det såhär sent efteråt, något man då kan oroa sig för är grafiken, men där finner jag faktiskt inte något att klaga på i denna remake. Den är gullig och smart utformad och för tankarna tillbaka till del nio, inte illa. Även om DS:en inte alls presterar lika bra som PSP gällande grafik är jag ändå på det hela taget riktigt nöjd. Musiken måste jag också säga att jag är riktigt nöjd med, Nobuo Uematsu har här vart med och gjort trallvänliga, gripande och urmysiga stycken, som alltid. Trots att jag tycker att vissa stycken återanvänds lite väl friskt så tröttnar jag aldrig. Inget att klaga på där alltså.
Men om man ska ha något att klaga på är det faktiskt något som borde vara väldigt centralt i just rollspel, nämligen handling. Och här kommer tidens tand in och biter, hårt. För något som fungerade för sjutton år sedan och idag är inte alls samma sak. På den tiden var dialogen lika djup som min navel och likaså handling. Final Fantasy III är inget undantag, tyvärr. Fyra ungdomar blir utvalda som ljusets krigare för att hindra världen från att gå ett grymt öde till mötes. En tyst riddare, en hoppig tjej, en blyg pojke och den tappre äventyraren, någon som känner igen konceptet? Känns inte speciellt lockade när jag idag kan jämföra med spel såsom Final Fantasy XII, Suikoden V och Oblivion. Men fastän Final Fantasy III kan kännas lite smalt gällande handling och dialog kan man inte värja sig för dess otroliga charm och roliga gameplay. Så är det ett djupt och maffigt rollspel du söker är du fel ute, men är det en nyttig historielektion i serien Final Fantasy du vill ha är du helt rätt ute. Dessutom ger spelet en bra inblick i hur spel såg ut förut innan allt började handla om maffig grafik och balla kläder. Spelet är helt klart ett litet vattenhål i den öken som faktiskt är DS:ens rollspelsutbud. Gillar man alltså Final Fantasy i allmänhet är det både en nyttig historielektion samtidigt som det bjuder på roligt gameplay, så är det ju faktiskt riktigt skönt att äntligen kunna ha alla delar i serien i hyllan.
Grafik 8 – DS:en pressas hårt, men kan bitvis kännas lite avskalad.
Ljud 8 – Fantastisk musik, begränsat ljud.
Kontroll 7 – Klanderfri med knapparna, värdelös med stylusen.
Livslängd 7 – Ett lagom långt äventyr men som tyvärr kan vara lite oengagerande ibland.
Totalt 8 – En svag åtta, om du verkligen gillar serien kan du höja det ett snäpp.
