 |  |  |
För två år sedan fick vi europeer möta Tidus, Yuna och de andra. Det var i Final Fantasy X, det första FF-spelet till Playstation 2. Grafiken var makalös och många nya spelare fick upp ögonen för serien. I år fick vi världens första, och troligen sista, riktiga Final Fantasy-uppföljare! Vi har varit vana vid nya karaktärer, platser, system och story för varje nytt FF-spel. Men nu får vi återse Spira och dess innevånare. Är denna uppföljare ett riktigt FF, och framförallt: är det värt pengarna?
Historia
Spelet utspelar sig två år efter Final Fantasy X. Vi är fortfarande i Spira och det mesta är sig likt, nya platser har självklart tillkommit och andra förändrats. Yevon har nästan gått under och New Yevon har tagit dess plats. Som fiender har de Youth League och Machina Faction, alla leds av rätt unga killar. Yuna reser Spira runt i jakt på Spheres, speciellt såna som visar Tidus. För ett tag sedan fick hon en Sphere av en vän, i den kunde hon se nån som liknande honom, men han var fängslad. Hennes enda vilja är att hitta honom, om det nu är han. Till sin hjälp har hon The Gullwings som består av Brother, Buddy, Shinra, Barkeep samt spelbara Rikku och Paine. De flesta känner vi igen från FFX men den tysta Paine är ett helt nytt tillskott. För första gången är det bara tjejer du spelar med.
Detta spel är inte uppbyggt som nåt annat FF-spel, där man går från A till B till C osv. Utan här flyger ni runt i luftskeppet Celsius och får uppdrag ni kan göra i valfri ordning, eller inte göra dem alls. Om man gör vissa uppdrag så kommer nya fram, alla ger dig en djupare inblick i spelet och ofta en bunt trevliga bonusar. Givetvis kan man inte gå direkt till sista bossen utan man måste göra vissa nyckeluppdrag först.
Spelet bjuder faktiskt på en massa nyheter och överraskningar. Man kan lätt tro att man snabbt skulle tröttna på att det är byggt på ett annat FF-spel, men icke. Vi har bland annat fått ett helt nytt stridssystem som bjuder på klassisk FF-action med ATB (Active Time Battle) där man slåss när man “vilat” färdigt, oavsett vad övriga sysslar med. Detta skapar en ordentlig fart i striderna, man kan till exempel anfalla fiender samtidigt som de kastar magier.
Jobbsystemet
En annan nyhet, den jag gillar allra bäst, är att vi nu kan byta jobb! Det kallas Dresspheres i FFX-2 och man kan byta mitt under en strid. Visst, man har bara tre spelbara karaktärer, men med så många olika Dresspheres, där förmågor och kläder byts helt, så märker man det inte. Ett exempel på em Dresspheres är “White Mage”, med den så kan du lära dig, och kasta, helande magier. Det finns en mängd jobb, flera har vi sett i FFIII, FFV och/eller FFXI, men det finns också många nyheter. Gunner är ett exempel, där gäller det att ha ett snabbt avtryckarfinger och skjuta fienden i bitar. Alla Dresspheres är riktigt snyggt gjorda och alla tjejerna har en helt unik designad dräkt för varje yrke.
Man kan nu också hoppa och klättra i spelet, första gången för ett FF-spel. När man varvat spelet så kan man börja om på sin sparning och ha kvar i princip allt utom sin level. Detta öppnar för extra mycket omspel samt det faktum att man måste få 100% complete för att se det bästa av de sex olika sluten! Så FFX-2 är verkligen nyheternas och omspelens FF, verkligen uppfriskande.
Grafiken
Grafiken då, ja den är som i FFX. Den är snygg, men inte i toppklass som för två år sedan. Nu är man bortskämd med makalös karaktärsgrafik, från bland annat Silent Hill 3. När personerna pratar så brukar spelet ofta byta till extra detaljerade ansikten där man klart kan se hur munnen uttalar alla ord, men detta används på tok för sällan. Oftast används de låg-detaljerade figurerna där munnen bara har två lägen: öppen och stängd, det ser dumt ut. Rörelserna har dock förbättrats en aning men fortfarande står de ibland och upprepar en löjlig rörelse flera gånger. Miljöerna är som förut, men de har alla förändrats eller fått tillskott så man tråkas inte ut helt. Till exempel har hela Kilika byggts om.
Mellansekvenserna kan man dock inte klaga på alls, de är totalt makalösa. Square Enix är helt enkelt en av de bästa gällande sådant. Mellansekvenserna är inte så många men de är oftast flera minuter långa så det gör inget.
Musiken
Musiken … haha, ja, ni har säkert hört många klaga på den. Jag var en av dem som ogillade att Nobuo Uematsu inte gjort musiken. Jag lyssnade på soundtracket innan spelet kom och var inte alls nöjd. Men när man spelar spelet så passar musiken faktiskt in. Den ligger anonymt i bakgrunden, bakom rösterna. Musiken passar de ställen där den används även om den inte är åt det vanliga klassiska hållet utan mer åt japansk pop och jazz. Visst, jag hatar jazz men här är det så lite av det så man överlever. Vissa låtar är faktiskt riktigt skojiga, man står ibland och nynnar på dem på opassande platser. Somliga snuttar blir snabbt uttjatade, vissa är riktigt dåliga och andra är faktiskt riktigt bra – stor variation med andra ord. Till detta spel skrevs två låtar med sång, båda framförs av sångerskan Jade.
Rösterna då? Jo det är samma skådespelare som i FFX. Men denna gång tycker jag att rösterna är avsevärt bättre, skådespelarna tar det på mer allvar och ger allt. Detta skapar en extra dimension i spelet. Enda nackdelarna med rösterna är att man blir bortskämd och tycker det är jobbigt att läsa texterna i gamla FF-spel.
Längd
Detta spel är inte så långt, om man bara spelar från början till slutet, men ska man ha allt så är det ett av de längsta FF-spelen. De olika sluten har helt klart sin del i att man vill spela om spelet. Men så detta med procenten. För allt man gör i spelet så får man en viss ökning av Complete-procenten, oftast är den inte märkbar. Så om man vill klara 100% så måste man göra alla minispel, uppdrag och mycket mer. Men varför skulle man vilja detta då? Jo, förutom sluten så får se allt i spelet, testa allt och få allt.
Man kan när man varvat spelet spara en “New Game Save” som man sen kan fortsätta på. Man börjar då om från början men behåller alla items, dresspheres, abilities, gil och mycket annat. På detta vis kan man jaga allt man missat. Jag har bara spelat om ett FF-spel direkt efter varvningen, och det var FFIX, FFX-2 blir mitt andra spel på den listan. Man vill ha alla abilities, hemligheter och allt annat helt enkelt.
Minispel kryllar det av, mer än nånsin. Vi har myntspelet Sphere Break som är rätt stort och komplicerat, vi har även Blitzball där man nu är manager. Vi har även Chocobos som jagar skatter, en drös med minispel där man satsar pengar och en massa valfria uppdrag. Så vill man inte syssla med att gå vidare i spelet så har man alltid massor att göra.
Slutsats
Vad tycker jag då om FFX-2? Är det ett riktigt FF? Ja! Är det värt att köpa? Absolut! Om du bara spelat FFX innan så kommer du kanske ha svårt i början. Är du van FF-spelare så kommer du säkert att gilla stridssystemet, jobben och mycket annat. Hur som helst så kommer båda typerna att få se mycket nytt. FFX-2 kan man inte prova en timme och sen avgöra om det var bra eller dåligt, spelet växer hela tiden. Man behöver ge det flera timmar, komma in i det. Då börjar den där speciella känslan, man kan bara inte sluta, man vill gå upp en level, eller lära sig en viss ability, eller spöa en boss, osv.
Rent allmänt, om man lärt sig hur spelet funkar, så är det inte ett svårt spel. Visst, vissa bossar ger mycket hårt motstånd och vissa sidouppdrag är nästan oändliga och omöjliga, men man kan faktiskt klara sista bossarna på level 40. Men eftersom spelet har så mycket mer att erbjuda så ser man inte varvningen som sitt enda viktiga mål.
Kolla gärna vår FFX-2-sajt som snart kommer uppdateras med guider, bossar, dresspheres, ny design och mycket annat. Kolla även våra FFX-2-bilder, nära 400 stycken (redan uppe)!
=================================================================
Grafik 8.6
På sina håll riktigt vacker, men grafiken är två år gammal. Menyerna är riktigt fräcka med skuggor och andra effekter. Och alla dresspheres är coolt och snyggt designade.
Ljud 8.9
Musiken är annorlunda, men den har ingen direkt framträdande roll. Vissa stycken är riktigt bra, inga man direkt stör sig på. Rösterna är mycket bättre än förut och det höjer betyget.
Story 8.2
Platserna och karaktärerna är som förut, vilket tar ner betyget något, men de har kryddats lite extra. Storyn är väldigt fri och inte nåt man fokuserat på så mycket, men den är inte dålig. Det fria upplägget är verkligen välkommet.
Kontroll 7.0
Ursch, om man springer åt ett håll och kameravinkeln ändras så springer man helt plötsligt åt ett annat håll. Det är irriterande med 2D-styrning i ett 3D-spel anser jag, ett val borde ha funnits. För övrigt funkar det mesta som det ska, vissa saker i menyerna kan dock vara irriterande och omständigt.
Livslängd 9.8
Att springa igenom spelet tar 20-30 timmar. Ska man få allt så kommer man lätt upp i flera 100 timmar, långt över de flesta andra FF-spelen. Och spelet är faktiskt kul när man spelar om det. Det finns alltid nåt nytt att upptäcka. Minispelen kan hålla en sysselsatt i timmar, samma gäller sidouppdragen.
Slutbetyg 9.1
Ett solklart köp, faktiskt. Jag var riktigt skeptisk i början, alla sa att det sög, så mina förväntningar var i botten. Men jag blev positivt överraskad gång på gång. Jag råder er verkligen att inte missa detta spel. Om ni bara spelat ett tag så sätt er igen och spela, det blir bara bättre och bättre.
