Final Fantasy X-2 Original Soundtrack liknar inget annat FF-Soundtrack. Noriko Matsueda och Takahito Eguchi är de två små Japanerna som ligger bakom musiken. Allas vår Nobuo Uematsu är inte inblandad, och det märks. Soundtracket ligger på 2 skivor och innehåller sammanlagt 61 spår.
Själva spelet, FFX-2, är ju ganska olikt andra delar i serien. Det är lite hippare och livligare och lite mer modernt på något sätt. Musiken hänger med spelet och är då lite livligare, poppigare och på vissa ställen larvig och tyvärr patetiskt dålig. Då spelet och musiken följer nästan samma spår så kanske de fungerar tillsammans, det kan jag tyvärr inte uttala mig vidare om då jag inte spelat FFX-2. Men att lyssna på musiken såhär på sidan av spelet njuter jag inte direkt av i överlag. Jag brukar kunna njuta av annan spelmusik så jag är inte omöjlig på det sättet.
Tror ni att ni kommer att gilla musiken enbart för att ni gillade musiken i FFX så har ni väldigt fel. Det skulle ha varit ett smart drag att ta med i alla fall några gamla FFX-klassiker i FFX-2 Soundtracket, kanske i smått ändrade versioner. Men Matsueda och Eguchi har valt att gå deras egen väg, helt och hållet. Inga låtar känns igen ifrån FFX och de har inte med FF-klassiker som ”The Prelude” som brukar finnas med i ny version i varje Final Fantasy-Soundtrack.
Men Soundtracket är inte genomruttet, absolut inte, det har sina ljusa stunder. Men det som tyvärr märks mest är de enorma bakslagen man träffas av gång på gång efter att ha lyssnat på en fenomenal inledning på första skivan. Jag pratar om ”Eternity”, spår 1 på skiva 1. En 2 minuter och 33 sekunder lång pianoslinga som är en ren njutning rakt igenom. På spåret efter så hittar vi det ena ledmotivet ”Real Emotion”, som skulle kunna spelas på vilken Japansk pop/dance-station som helst på radion. Så i och med detta så sänks nivån rejält, Japansk pop är inte min grej. Det blir aldrig bättre än ”Eternity” men vissa låtar är nära.
Strids-teman är alltid viktigt att få till bra, då de spelas väldigt ofta i särskilt Final Fantasy. Jazzigt och fartfyllt är 2 ord som beskriver Strids-temat i FFX-2 ganska bra. Jag kan tänka mig att låten kan passa. Jag gillar den inte direkt, men det svänger faktiskt. Boss-temat gillar jag mer, lite gitarrskrik här och där och man känner nästan att ett stort slag är igång.
”Yuna’s Theme” kan nästan förväxlas med ett Strids-tema. Jag tror nästan att låten skulle fungera bättre som det än ett Karaktär-tema faktiskt. Men man kanske vill framhäva Yunas förändring till den mer ungdomliga, vågade och trendigare stilen. När vi ändå är inne på Karaktär-teman så är ”Rikku’s theme” precis så sockersöt och livlig som den ska vara, den passar perfekt in på Rikku. ”Paine’s Theme” är mest konstig, men Paine kanske är konstig.
Låten som alltid spelas efter att man har spöat ner en fiende eller stor boss är också relativt viktig i ett FF-spel. Man brukar kunna känna igen den från tidigare delar i serien. Men Victory-låten, som jag själv bestämt mig för att kalla det, är väldigt märklig i FFX-2. Det låter mer som att du nyss har gått i mål i något skräpigt Racingspel. Det passar inte och jag gillar det inte.
Som jag nämnde tidigare så är det bara nytt vi hittar här, inga FFX-klassiker eller liknande. Så när vi besöker välkända områden som t.ex. Besaid, Kilika och Luca så kommer vi nu att mötas av helt andra melodier än tidigare. Dessa melodier är faktiskt helt ok, särskilt ”Luca” som verkligen ger känslan av att man är i en stor hamnstad som jag antar att Luca fortfarande är i FFX-2. När vi nu besöker t.ex. Bikanel Desert, Calm lands och Thunder Plains så kommer vi dock att mötas av mindre bra melodier. ”Bikanel Desert” kan man lätt förväxla med någon låt ifrån valfritt Mega Man-spel, och det passar nog inte till en öken.
En till relativt viktig låt i ett Final Fantasy-spel nuförtiden är Chocobo-temat. Låten som drar igång så fort vi hoppar upp på Chocobon’s rygg. Versionen på FFX-2 Soundtracket har det fantasifulla namnet ”Chocobo” och är den sämsta låten på hela Soundtracket. Den är hemsk, rutten, fantasilös, oduglig, seg och tråkig. Den har inte alls det tempot som i alla fall jag vill ha när jag rider på min Chocobo. Jag vet inte hur jag ska beskriva den, det är svårt. Visst, är alla Chocobos i FFX-2 pensionärer och råkar lida av svåra fall av benskörhet samtidigt som de är rejält drogade så kanske låten passar in, vad vet jag.
Andra bra stycken är den pampiga ”Under Bevelle” som skulle passa som kanske Boss-tema eller något i bakgrunden när man flyr för glatta livet. Jag vet inte, det kanske är ett Boss-tema, jag hoppas nästan det. ”Yuna’s Ballad” tycker jag skulle passa bättre som Karaktär-tema till Yuna, det är ett lugnt och stillsamt pianostycke som är lätt att lyssna på. Det gillar vi.
De sista låtarna på den andra skivan är nog låtar som bland annat spelas i de sista fighterna. De är mörka och pampiga, som de ska vara.
”1000 Words” är det andra ledmotivet och den är faktiskt mycket bättre än ”Real Emotion”. Jag får en mycket starkare känsla av att det är FF-musik jag lyssnar på när jag slår på ”1000 words” i någon av de tre versionerna som finns av låten på skiva 2. Original-versionen, en Piano-version samt en Orkester-version är vad som finns, och den sistnämnda är helt underbar. Jag förstår inte ett skvatt av vad hon vräker ur sig men det låter fint i alla fall, Koda Kumi kan verkligen sjunga.
Avslutningen av Soundtracket, låten ”Epilogue”, är väldigt lugn och fin. Vackra pianospel blandat med en flöjt och lite mild fiol som sedan blossar upp till en hel orkester. Det här gillar jag, det är en bra avslutning på ett för övrigt medelmåttigt Soundtrack. Ett Soundtrack som bevisar att Nobuo Uematsu behövs. Visst, vissa låtar på Soundtracket visar att Matsueda och Eguchi har potential att kunna utvecklas mot det bättre, men de bör hålla sig mer till lite ”FF-traditioner” och inte gå deras egen väg helt och hållet. För deras väg är inte lika underbar som Nobuos väg. Den kommer inte heller att bli det om de fortsätter på det här sättet.
Om ni vill köpa Soundtracket så finns det på en svensk Internetshop som säljer Japansk pop och rock. Sidan heter jpopsweden och Soundtracket kostar 269 kr.
