Bättre sent än aldrig som man säger. Fast så sent ute är jag väl ändå inte? Spelet släpptes 2004-10-01. Men men, en recension av spelet får ni vare sig ni vill ha det eller inte. Och som det står i ingressen så är det här den första recension jag någonsin skrivit så var inte allt för hårda mot mig.
Star Ocean: Till the End of Time är ett av mina nya favoritspel, helt klart. Jag har aldrig förut spelat ett Star Ocean spel så jag hade inga större förhoppningar på det här spelet, men när jag stoppar i första skivan i PS2’an så fastnar jag direkt. Timme efter timme går och jag kan inte slita mig. Det här är helt klart ett spel för sig.
Fayt Leingod är på semester på planeten Hyda IV med sin mamma, pappa och den söta flickan Sophia Esteed. Planeten är lugn och stillsam, lite för lugn och stillsam för Fayt kanske, då han hellre spenderar tiden i någon av planetens stridssimulatorer än på stranden. Efter lite övertalning så lyckas han även dra med sig Sophia in i en av dessa simulatorer, och här får du för första gången stifta bekantskap med stridssystemet. Men plötsligt så sätts larmet på planeten igång och datorerna säger till alla att bege sig till skyddsrummen under marken i väntan på räddningsskeppen. Fayt och Sophia beger sig mot skyddsrummen, men Fayts mamma och pappa går inte att finna någonstans. När han väl får syn på dem så kommer de attackerande styrkorna rusandes och Fayts pappa beordrar Fayt att strunta i dem och bege sig ner till skyddsrummen. Fayt vägrar, men Sophia och några artister från en cirkus drar iväg med honom ner till skyddsrummen. Fayt ser inte till sin mamma och pappa någonstans.
När man första gången stiftar bekantskap med stridssystemet så kan det kännas lite krånligt och instruktionerna man får är så många att man så fort man fått reda på att man attackerar med kryss och cirkel så hoppar man över resten. Det kanske inte är det smartaste man kan göra, men man kan faktiskt klara sig igenom spelet utan att ha så jättemycket kunskap om hur systemet funkar. Vilket för den late personen som bara vill klara spelet är rätt bra. Men det kan ändå bli krångligt om man inte har lärt sig åtminstone hur Symbologyn och equipandet av abilities fungerar. Nu poppar det säkert upp ett frågetecken i huvudet på er, “Symbology?”, så därför ska ni även få en förklaring om vad detta är. Det är rätt simpelt faktiskt. Det är spelets magi. Man lär sig, precis som i alla andra spel, olika magier under spelets gång helt enkelt.
Vi får inte heller glömma bort Fury-mätaren, som är en av de viktigaste detaljerna i striderna. Denna mätare står vanligtvis på 100% (den är full helt enkelt) när man går in i striden, vilket är tur då denna är nödvändig när man ska attackera. Varje attack drar av en viss procent på din Fury-mätare och när den står på noll så kan du inte attackera mer, detta är dock lätt fixat genom att bara stå still ett par sekunder så att den på nytt fylls upp. “Jaha” säger ni nu, “det är ett rollspel, man står väl alltid stilla?” men där misstar ni er, striderna är en blanding mellan de gamla älskade rollspelsstriderna och, för att ta ett exempel, Kingdom Hearts. Fienderna rör sig fritt på kartan, och kommer springa efter dig om du kommer för nära, när du nuddar en fiende så kommer den vanliga bildförvrängningen och du är i en stridszon, men istället för att stå still och vänta på din tur så rör du dig fritt i denna zon och kan attackera när som helst. Vi får inte heller glömma att du kan hoppa runt mellan karaktärerna i striden, du behöver alltså inte bara slåss med Fayt, utan kan även använda dig av Sophia eller någon av de andra karaktärerna.
Grafiken i spelet är inte någon “verklighets grafik” som i t.ex FFX och FFX-2, utan har en animé liknande grafik. Detta passar dock in riktigt bra, för en gång skull så slipper man grafiken som ska va så verklig så att man skulle kunna tro att man tittar i en spegel när man tittar på karaktärerna, något som passar mig riktigt bra. Miljöerna är otroligt snygga och det känns nästan som om man vill hoppa in i spelet och själv kunna befinna sig i dessa underbart vackra miljöer. Några större grafikbuggar finns det inte, vad jag själv märkt iallafall. Så ett stort plus till de som programmerat spelet.
Ljudet då, är det något att ha? Självklart är det det. Musiken är helt enkelt underbar. Den passar in perfekt på de flesta platserna, och trots att det i vissa lägen kommer en väldig hektisk låt när man befinner sig i vissa grottor, något som jag hört en del klaga på, så är det riktigt bra. Och vem har sagt att musiken ALLTID måste passa med platsen den spelas på? Det finns så gott om fina lugna låtar i spelet så att man dör knappast av att det kommer en låt med fart i, trots att man befinner sig i en grotta.
Rösterna är däremot inte något mästerverk. Röstskådespelarna borde ha ansträngt sig lite mer. Man kan ofta få en känsla av att de annonserat på nätet efter röstskådespelare och de som svarade först fick jobbet. Men allt kan ju inte va super i ett spel, trots att man gärna önskar att det var så.
Är det värt att köpa? Helt klart. Man får många underbara speltimmar med det här spelet. Det kanske inte riktigt passar den hektiske spelaren som vill ha boss efter boss efter boss då det, iallafall i början, är ett rätt lågt tempo. Men det är ett underbart spel. Det finns dock en liten nackdel, och det är att man ibland får springa en del fram och tillbaka. Men i det stora hela så är det ett riktigt roligt spel, det finns en del extra saker som man kan ta sig an också om man vill. Bland annat Battle Trophies. Detta aktiverar man i början och kräver en viss del tomt utrymme på ditt minneskort. Men det är verkligen en utmaning då man ska döda bossar utan att själv bli skadad eller klara bossar under en minut. Något som för den som inte är så van vid att spela strategiskt kanske inte orkar med, men för den som vill ha lite utmaning är det helt klart ett måste att köra med Battle Trophies. Sen får vi inte glömma uppfinnardelen. Man kan, när man kommit en bit in i spelet, bli en uppfinnare. När du väl aktiverat den egenskapen hos dig själv så är det bara att gå till en workshop och börja uppfinna. Du kan uppfinna allt ifrån vapen och mat till böcker och magiska föremål.
Kontroll och stridssystem 8
Det är väldigt lätt att kontrollera din gubbe när han springer på kartan såväl som i strider. Det kan dock ta ett tag att lära sig stridssystemet ordentligt, vilket drar ner betyget lite. Men detta är också den enda nackdel jag kan finna.
Grafik 9
Trots det faktum att det inte är någon verklighetsgrafik så är grafiken otroligt vacker. Miljöerna och karaktärerna är verkligen fint designade. Mer av det vill jag gärna se i fler spel.
Ljud 8
Musiken är som sagt otroligt underbar. När man kommer till den krigshärjade byn Arias och hör den sorgsna musiken så sticker det nästan till i hjärtat på en. Men röstskådespelarna får ett minus. Ibland är dom superbra, och ibland så har man bara lust att strypa dem för det dåliga jobb de gjorde i den delen.
Livslängd 7
Det finns mycket att göra, och det tar ett bra tag innan man har fixat allting. Men efter det så känns det lite som att man inte orkar med springandet fram och tillbaka som kommer vid en del tillfällen så man stoppar hellre i ett annat spel i maskinen än att börja om.
Slutbetyg 9
Det är trots en del nackdelar ett underbart spel som man helt klart bör ha ståendes i sin hylla. Den perfekta kombinationen av riktigt snygg grafik, fin musik och en riktigt bra story gör detta spel till ett måste.
