Personerna såg relativt verkliga ut gällande kropp, ansikte, rörelse och ansiktsuttryck på FMVn och efter denna “Breath taking” FMV så startade spelet. En person ligger på sjukan, Squall, där gardinen svajade fint i vinden i bakgrunden. Och snart så introducerades nästa rollperson med ytterligare en välgjord FMV.
Under hela spelet så möts man utav riktigt hänförande miljöer. Exempel som det högt avancerade Esthar med sina långa motorvägar i nån slags blå glas, stora byggnader i en oändlig stad som saknar motstycke i nån av de nu existerande spelen på marknaden. Sedan så tar man sig till Windhills gamla atmosfär. Med kullerstensgator och timmerhus som omringas utav blommor och åkrar. Efter detta så kan man ta sig till kusten där man finner ett gammalt barnhem som har förfallit och mossa och murgröna klättrar längs med stenväggarna. Och på husets baksida så finns en vacker sandstrand och en fyr.
Exemplen är många och med effekter som perspektiv förflyttning (det som inte är i fokus blir lite suddigt som i filmer och foton) samt att bakgrunder och förgrunder rullar på i egna hastigheter beroende på hur nära de är “kameran” eller TV skärmen. Effekter som halvgenomskinliga lager, som gör att man kan ha fungerande fönster som man kan se sig själv bakom, finns det också en del utav.
Det finns massor utav exempel på den underbara grafiken som trots allt mitt beröm har sina brister ibland mer eller mindre. Alla spelets FMV törs jag inte gå in på för de är alla oerhört välgjorda och slutet är helt makalöst och det är verkligen en anledning för att sitta och spela i cirka 50 timmar. Och efter att ha spelat så pass länge så är slutet riktigt ögongodis i 20-30 minuter!
Nog om grafiken som inte kan ge så mycket stämning utan välgjord musik. Och som vanligt så ligger Nobuo Uematsu bakom musiken till spelet och den är väldigt stämningsfull. Och det tror jag nog att de flesta kan hålla med om. Jag tycker dock att musiken till FF7 tillsammans med alla platserna slår FF8 soundtracket med nån enstaka millimeter även fast Fay Wong (har för mig att hon hette så) sjunger låten “Eye’s on me” som Nobuo Uematsu skrivit. Och det är faktiskt mycket sällan man stöter på musik med sång i på spel.
Några exempel då musiken briljerar och skapar en bra stämning och atmosfär är bland annat i Fisherman’s Horizon som är en gammal fiskarstad där gamla metall hus och rostiga rör återfinns överallt. Musiken här är väldigt lugn i stil med hela staden och dess invånare. Det är faktiskt nära att man somnar för det är ett väldigt avslappnande stycke som spelas.
Och nu till det som jag har hört mest klagomål om nämligen handlingen. Jag saknar den stora och diktatoriska presidenten som med järnhand styrde och förtryckte folket som man skulle störta (t.ex. FF7) som här ersatts utav en elak häxa. Fast hade det varit samma i FF8 så kunde det nog ha tenderat till att bli tjatigt. Själva storyn och bakgrunden till allt i spelet är lite lam på sina ställen och där det riktigt blommar upp är i Esthar.
Även hur man kommer till nya städer nytt och tåg och bil har ersätt den gamla hederliga vandringen. I de tidigare spelen så besöktes en stad i taget och där fick man göra nåt speciellt innan man fick ta sig till nästa plats. Men i FF8 så får man ibland tillgång till flera stycken nya städer samtidigt och vissa av dem spelar ingen väsentlig roll i spelet alls.
Det nya stridsystemet och allt det nya med magier och GF är ganska krångligt att lära sig och sedan utnyttja bra. Det händer att man i vissa strider bara står och använder “Draw” metoden hela tiden tills det att man byggt upp ett lager av magier som man sedan kan länka till sina värden. När jag var inne på mitt andra varv utav FF8 så förstod jag systemets storhet då jag lärt mig och kunde utnyttja det till fullo från början av spelet. Jag ansåg det även vara mycket bättre än materia systemet i FF7 som så många älskat och jag måste väll hålla med då det var väldigt lätt att lära sig fast det var inte lika fritt för spelaren att ändra om i. Om de bara förenklat systemet lite så att man snabbare kom in i det i början av spelet och skulle kunna bemästra det så är det klart det bästa alternativet.
Något som är helt nytt från de tidigare spelen är att personerna då bestod av ett huvud som täckte hälften av hela personen och alla var lika breda som långa. Nu i FF8 så är alla normal långa och ser mycket mer verkliga ut i utseende och rörelser. Både fiender och karaktärer är nu förklädda med texturer som har placerats på de polygonuppbyggda gubbarna. Detta gör att de får ögon, mun och näsa samt fickor och sömmar på byxorna och knappar på jackan med mera. Fienderna får också dessa texturer på sig som ger dem fjäll, smuts och andra mönster. Detta lyfter verkligen spelet till nya höjder jämfört med FF7, där allt bara bestod utav färger, och detta med diverse ljusspel och rörelser på bakgrundsbilderna.
Jag saknar dock en hel del i storyn som kunde ha förgyllt spelet väldigt mycket. I FF7 så dör en av karaktärerna (jag ska inte säga vem) och detta skapar en väldig känsla då man ska rädda denna som då dödas och en av Nobuos mästerliga verk startar som är riktigt sorglig. Man får sedan en hämndkänsla för att hämnas polarens mördare samt en saknad till den döde som följer en genom hela spelet.
Betyg:
MUSIK – 9,8
Fantastisk musik utav Nobuo Uematsu och det finns ett tjugotal riktigt bra låtar med i spelet.
LJUDEFFEKTER – 8,5
Inte så mycket att tala om fast under GFs så dånar och mullrar det på ordentligt.
KONTROLL – 9,5
Äntligen kan man köra med Dual Shock på ett FF spel. Styrningen är faktiskt ganska bra.
GRAFIK – 9,9
Otroligt fina bakgrunder och vackra miljöer med en massa snygga effekter pålagda och alla FMVs är makalöst bra gjorda.
HANDLING – 8,5
Den har sina brister och det är den som man skulle ha slipat mycket mer på.
KARAKTÄRER – 8,0
Deras karaktär är mycket lik dem i FF7 och det känns som detta var nåt som glömdes.
TID – 10,0
Man kan hårdköra det i en vecka och då klara det första gången på cirka 60 timmar som andra gången sänks till cirka 40 timmar.
LIVSLÄNGD – 9,8
Det finns en hel del hemligheter och mycket att pyssla med som till exempel kortspelet “Triple Triad” och en massa annat. Man orkar dock inte varva det mer än en gång i taget och sedan behöver man vänta några veckor.
SUMMA – 9,3
Kunde ha blivit mycket högre om inte handlingen och karaktärernas personligheter varit så slarvigt utarbetade. De missade en hel del viktiga saker. Det är dock fortfarande ett mycket köpvärt spel som jag anser är det bästa rollspelet till Playstation strax före FF7 och Brave Fencer Musashinden m.fl.
