Ff9, kristallen återvänder

Äntligen, ett gnistrande vitt diamantfodral med bäcksvarta plattor inuti…
Nåväl, riktigt så var det inte, men nästan!

Denna vecka fick jag låna Final Fantasy IX av en kompis (tack så mycket) och idag (datumet under rubriken) så rullade slutscenerna och Staff-texten förbi. Jag hade varvat FF9. Och nu till vad det handlar om och vad jag tyckte om det.

Final Fantasy VIII fick många klagomål på storyn och en hel del annat för den delen. Mycket yta men lite innehåll. Så visst oroade jag mig mycket för att FF9 skulle följa dess fotspår. Långt innan det släpptes i Japan visste jag att spelet skulle vara en tillbaka gång till rötterna. Tillbaks till kristallerna, MP, svart och vit magi. Och det bådade gått eftersom jag gillade FF4 (FF2 Us/Eu), FF5 (FF-anthology Us) och FF6 (FF3 Us/Eu) till SNES (FF5 och FF6 släpptes även till Playstation i Nordamerika).

Spelet börjar med en makalös FMV sekvens och plötsligt står man i ett mörkt rum och styr en person med svans. Det är Zidane, spelets huvudperson. Lite senare så är man en liten svart magiker med en stor hatt som har lite problem. Man får sedan styra ett antal olika karaktärer på sina individuella uppdrag tills det att deras vägar möts. På grund av att de kidnappar prinsessan Garnet på hennes begäran så hamnar de långt bort och beslutar sig för att hjälpas åt för att komma hem igen. Men deras vägar skulle långt senare att skiljas åt och under tiden skulle fler följa dem och de skulle utsättas för gemensamma påfrestningar.

Storyn är byggd runt den lille magikern Vivi och killen med svans, Zidane och en magisk kristall delad i fyra delar. Men även alla andra karaktärerna har en unik story som utvecklas med dem och spelet. Personerna är inte alls direkt lika nån av de i de föregående spelen. Zidane är en kaxig kvinnotjusare, Vivi är en tyst kille som säger vad han tycker, Garnet/Dagger bär på ett tungt ansvar men vill se världen. Vi har även enstöringen Amarant som är en tyst muskelmänniska och sedan den lustiga Quina som bara tänker på mat, hela tiden. Steiner är en klant i rustning som ska skydda prinsessan och Eiko är en ung livlig tjej som inte kan sitta still. Samt Freya som söker sin älskade.

Personerna i FF8 tyckte jag aningen liknade de i FF7. Men karaktärsdragen i FF9 är unika (Vissa likheter finns alltid förstås, det kan inte undgås). Ingen känslokall och tyst Squall utan en riktig ledartyp besitter huvudrollen. Man älskar verkligen alla deras unika drag. Roliga Quina och Steiner samt kaxiga Eiko och flörtiga Zidane. Den skygge Vivi som gör bort sig jämt och mycket mer.

Även varje stad har sin egen själ. Med unik och trollbindande grafik och musik. Tänk dig en stad högt belägen uppe i ett träd omgivet av en tornado. Eller en stad där det alltid regnar. Ja det finns flera sådana exempel. Städerna befolkas av allt från fåglar och flodhästar till råttor och människor.

Åter till spelet. Systemet med att få Gil i strider är tillbaka (tack) samt MP, magi poäng, (tack) och en hel del annat. Bland annat ett rejält och roligt Chocobo inslag där man ska gräva upp saker med näbben och leta skatter över världen. Något som kallas Active Time Event (ATE) finns även med som ett helt nytt inslag. Då texten ATE blinkar på skärmen så kan man se en avlägsen händelse. Det kan vara en kompis eller nåt man mött. Detta skapar en ytterligare dimension i spelet som tar en iväg på en kort sido-story för nån minut och skapar ett behövligt avbrott i till exempel en grotta man aldrig hittar ut ur. Moogles är också tillbaka, man använder dem för att spara, bland annat.

Systemet med att dela upp vit och svart magi är även det tillbaka. Vit magi är bland annat magi som ger HP och bonusar, man kan säga att det är snäll magi, ljus magi. Sedan svart magi som är destruktiv magi som till exempel fire och ice. Man är även fyra personer samtidigt i en strid istället för bara tre. Detta är en tillbaka gång till som det var innan FF7 och FF8. Detta skapar en ny taktisk dimension. Man kan ha en helare (vit magiker), en summoner eller svart magiker samt två som sköter vanliga attacker. Och kastar man en Summon så får man först se hela sedan ser man en förkortad version (tack) så att man slipper se minutslånga summons attacker om och om igen. Då man lyckas väga upp de olika speciella förmågorna i strid så har man större chans att vinna.

Det är också förstås mycket mera nytt men jag kan inte gå in på allt. En bra sak som jag bara måste nämna är att i början så vet man inte om hur stor världen är och tror bara att en kontinent existerar så det är det enda man ser ute på kartan. Men senare då man får resa mer så får man reda på att världen faktiskt är fyra gånger så stor som man trott. Världskartan kryllar av effekter. Exempel är tjock dimma, vackert porlande vatten, solnedgångar, natt, jordbävningar, vulkaner och mycket mer.

Även alla bakgrundsbilderna är extremt snyggt gjorda och oftast är de alla rörliga och innehåller diverse ljuseffekter. Och om gubben går in i skuggan så blir han mörkare.

Men hur är menyerna och summons, strider, magisystem med mera? Jo även här har de lyckats bra. Summons i FF9 kallas för Eidolons. Det är de vanliga, Shiva, Ifrit mfl., men även en del nya. Allt det där med magier har jag dragit. Trance Mode har ersatt Limit Breaks och ärligt talat tycker jag att Trance Mode är bättre. Det är inte lika överlägset. Man blir starkare och får tillgång till nya attacker. Bakre och främre rad är tillbaka (tack).

Och hur var det med Junction? Är det nåt nytt? Ja, nu finns magier och förmågor i rustningar, hjälmar, handskar, vapen och accessories. Man utrustar dem och genom AP lär man sig dem för alltid. Man lägger sedan på ett antal stenar för att kunna använda dessa förmågor i strid. Ju högre level desto fler stenar. Här gäller det också att tänka smart för att få ett taktiskt övertag. Detta system är det inget fel på men att välja mellan detta och FF7:s materia-system eller FF8:s junction-system kan jag inte göra. De fungerar alla bra och har sina för och nackdelar. Detta system är mycket lättare än FF8:s system men det tar ändå ett tag att lära sig det.

Fantastisk story vävs samman med underbart roliga karaktärer. De bråkar titt som tätt och kastar glåpord på varandra. Steiner är en klump i rustning som skramlar då han springer och Vivi snubblar ganska ofta. Och på detta hamnar en magisk och fantasifull grafik med ljus och rörelse. Man kan bland annat se vackra vattenfall, träd som blåser i vinden och piskande grenar och regnigt väder. Samt Nobuo Uematsus fint komponerade melodier uppe på det hela. Ja varje ny stad är en fröjd och man får ta dem i tur och ordning. I exempelvis FF8 så kom man snabbt åt en stor del av städerna men i FF9 tar det ett bra tag, och även värvandet av nya kamrater. Och det finns även ett tiotal karaktärer som kommer med i ditt gäng bara för en kortare stund. Detta är ju hur bra som helst.

Betyg:

Grafik
9.9

Det kan knappast bli bättre. Underbara miljöer, effekter och FMV filmer. Karaktärerna är fint gjorda
och även menyerna som är lika lättnavigerade som vanligt. Även bra idé med dessa utropstecken som
dyker upp då man hittat något.

Ljud
9.7

Roliga små ljud som Steiners rustnings skrammel och Garnets sång. Underbart komponerade låtar som passar
som gjutet till sina respektive tillfällen. Sorgliga toner då det är vemodigt och luftiga låtar då man
befinner sig högt upp. Helt enkelt en bunt fantastiska stycken.

Handling
9.6

Karaktärernas och städernas story är helt perfekt. Även spelets story men slutet liknar dock ett annat
Final Fantasy spel och är aningen krångligt och det går för snabbt fram. Lite minus för det.

Atmosfär
9.9

Absolut underbart. Som jag tidigare nät så är magisk musik mixad med magiska platser och strålande grafik.
Mot slutet så blir man helt hänförd, man tappar hakan av det man ser.

Spelbarhet
9.7

Omöjligt att slita sig ifrån och enormt roligt att spela. Flera roliga minispel. Menyer och strider är lätta att lära
sig för nybörjare och kan man dem redan så behöver man inte läsa om allt igen. Äntligen!

Kontroll
9.6

Smygkör dina fordon inklusive din Chocobo, använd din analoga kontroll till fullo. Men Dual Shock under spelets gång, strider
och under FMV sekvenserna.

Svårighetsgrad
8.8

Inga problem är omöjliga i spelet och inga bossar heller. Man brukar i regel vara tillräckligt stark då man väl möter bossen
utan att den för denna del blir för lätt. En lagom brant inlärningskurva som är perfekt för både nybörjare och vana FF-spelare.
Dock fler svåra engelska ord än föregångarna och detta kan vara svårt för yngre och de som har svårt för engelska. Men den
ligger fortfarande på en allmän medelnivå. Spelets sista bossar är tyvärr aningen lätta. Man får nämligen spara rätt ofta
där och med en level över 50 är saken biff.

Variation
9.7

Det händer hela tiden nya saker och oväntade händelser. Slutet gör en helt paff, gång efter gång, ja hela tiden på skiva 4. Och
vill man inte följa storyn så finns hur många minispel som helst. Storyn tråkar inte ut en för alla städer är så unika med sin
egen historia.

Livslängd
9.8

Spelet tar cirka 30-40 timmar första gången att varva och det är kort jämfört med FF8 men mycket bättre. Man orkar direkt sätta
sig och spela om spelet från början, redan dagen efter man varvat det. Det finns också massor att göra, hemliga vapen, rustningar,
magier och eidolons med mera.

[ Slutbetyg ]


Det absolut bästa RPG spelet till Playstation, ja till och med det absolut bästa spelet till Playstation. Ett måste för alla som gillar
RPG-spel. Och gillar du Final Fantasy, tveka inte. Förboka NU! Bättre än FF7 och mycket bättre än FF8. Allt man vill ha av ett FF-spel.

Tack Square


9.8