Final Fantasy X har ett bra slut. För en gångs skull slipper vi allt det där om att allting ska lösa sig, att allting till slut blir mycket bättre än vad det var tidigare. Square Enix gjorde för en gångs skull ett spel i FF serien där vi inte enbart ser lycka, utan även sorg, en sorg som bildas från karaktärerna då de gör något de egentligen inte vill, men de har egentligen inget riktigt val. De tar sorg och ger andra lycka, de gör en uppoffring.
Hursomhelst Square Enix hade äntligen gjort ett riktigt bra slut, som på något sätt är lyckligt men ändå sorgligt, men vad gör de då? De gör FFX-2, spelet som förstör allting. FFX-2 är det spel som förstör tians slut, detta genom att göra historien mellan Tidus och Yuna 130 procentig lycka tillslut. Varför lät Square Enix inte bara tians slut vara?
Detta är inte det enda exemplet där det tillslut blir ett lyckligt slut. Vi kan även sträcka oss utanför spelbranschen och se en liknande tendens i andra branscher. Både film- och bokbranschen är även de perfekta exemplen. Tänk er själva att robotarna utplånar hela den mänskliga rasen i Matrix. Eller att man i Sagan om Ringen får läsa eller se att Gollum puttar ner Frodo i vulkanens krater och tar ringen för sig själv och tar över världen. I dagens läge finns det alldeles för mycket utav dessa äckligt lyckliga slut så att man kan bli spyfärdig.
Allt detta är även en sådan absurd tanke, jag menar hur ofta slutar det lika lyckligt i det verkliga livet som det gör i till exempel spel? Ta då också i åtanken med vilken utgångspunkt spelen utgår ifrån. Jag menar hur sannolikt är det att en grupp på sju personer genom endast kärlek och hopp lyckas göra något som ingen annan har lyckats med på över 1000 år? Titta bara på Irak kriget hur många oskyldiga som har drabbats där, jag tvivlar på att det blir ett riktigt gott slut där. Visst det kanske löser sig, men det hade det säkert gjort med den icke kärnvapenutrustade Saddam Hussein också, han hade nog dött om några år i alla fall och då hade nog inte alls lika många dött som det har nu. Och detta är ändå bara ett av väldigt många exempel här i världen.
Det finns många inom spelvärlden som klagar på det att spelbranschen aldrig accepteras som en seriös bransch. Kanske, jag säger kanske för jag är inte säker, så skulle folk ta denna bransch på större allvar om spelen vore mer verklighetsförankrade. Jag tror i alla fall att några spel utav den här sorten faktiskt skulle leda till att spelbranschen fick en liten seriösare image. Både film- och bokbranschen har vissa exempel på filmer respektive böcker med mer verklighetsförankrade berättelser och slut så att det faktiskt skulle kunna ske i verkligheten. Ta bara deckare som exempel, i både bok- och filmform, dessa har ofta både en historia som inte är alltför långt ifrån den verklighet vi lever i och det kan faktiskt bli olyckliga slut. Då kan man ställa sig frågan, hur många spel, procentuellt sett, finns det med en historia och slut som faktiskt skulle kunna ske i verkligheten? Och hur många fler görs det inte, fortfarande procentuellt sätt, inom film- och bokbranschen?
Jag tror även att mer verklighetsförankrade slut och historia skulle leda till att man lättare skulle känna det karaktärerna känner. Nej men det är klart att alla vet ju exakt hur det känns att få sin käraste mördad utav en galning med ett extremt långt svärd, självklart det har väl alla vart med om, eller? Nej just det, det är precis det jag menar. I dagens läge behöver vi verkligare historier, där spelskaparen inte bara kan få oss att känna igen oss i kärlek, hat och andra känslor, som vi ändå bara får känna ytan på, aldrig djupet i dessa känslor. Tänk er själva att karaktären i spelet är med om något som precis du, ja du, har varit med om, skulle inte du då kunna känna igen dig exakt och då antingen veta exakt hur glad eller hur ledsen karaktären känner sig. Vore inte det den ultimata spelkänslan?
Lyckliga slut kan vara fina, det förnekar jag inte, men det jag säger är att det är alldeles för mycket utav den varan i dagens läge. Det vore bättre om vi kanske kunde få se ett olyckligt slut på trettio lyckliga, då skulle jag vara nöjd.
Källor: Bild: www.oritsuro.com
