Den här texten innehåller SPOILERS FRÅN FFVII. Sedan vill jag bara säga att många av er kommer säkert hata mig efter denna artikel och det skulle inte förvåna mig om det kommer vara många som reagerar starkt i forumet.
Jag grät som de flesta andra när Aeris dog. Jag grät dock inte utav samma anledning som de flesta andra grät. Mina tårar var på grund utav den glädjande känslan jag kände över att hon äntligen var borta. Över att jag äntligen hade blivit av med den där svaga tjejen som inte kunde något annat än att använda magier. Blivit av med henne som var den felande länken mellan Cloud och Tifa. Hon som alltid var så där löjligt töntig så att man fick lov att springa till toaletten och spy varje gång hon sade något. Den där tjejen som är som alla söta flickor ”ska” vara i japanska rollspel, klädd i rosa, mesiga repliker, offrar sig mer än gärna, svag som en jag vet inte vad och självklart den där som huvudpersonen blir kär i.
Aeris är absolut inte det enda exemplet, men hon är nog den ända som jag har blivit mest irriterad på under hela min spelkarriär. Jag förstår mig inte på detta fenomen, vad är det huvudkaraktärer ser hos tjejer som är som Aeris? För min egen del skulle jag aldrig kunna bli kär i någon som ens var hälften så löjlig som dessa tjejer. De är väl ändå precis som de tjejer som i dagens samhälle ofta kallas bitchar, hjärnlösa personer som egentligen interiktigt kan klara sig själva, personer som man gråter för att det är så synd om dem. I samma skara som Aeris ser vi även tjejer som Prinsessan Toadstool från alla Mariospel, Mia från Golden Sun och Amy från Sonicspelen, för att inte nämna de många tjejer (det finns oftast en i varje Final Fantasy) som finns med i de flesta utav Square Enixs spel, även dessa tillhör denna skara utav hjälplösa och jobbiga personer.
Jag nämnde senast att spelbranschen skulle ta efter lite mer utav bok- och filmbranschen, vilket folk tydligen inte höll med om, detta kan jag säga att det tycker jag inte i detta fall. Det kanske till och med är så att spelbranschen har tagit för mycket utav dessa branscher. Titta bara på de flesta actionfilmer, det finns nästan alltid en tjej som hjälten måste rädda. Det kanske inte är så att de måste vara lika korkade och mesiga som tjejerna inom spel ganska ofta brukar vara, men de ska jämt vara snygga och åtminstone behöva bli räddade minst en gång i filmen.
På sistone har några drömmar plågat min sömn, jag drömmer om att dessa mesiga tjejer ska få egna spel. Detta är vad jag vaknar upp alldeles kallsvettig varje natt. Efter att jag vaknat till och börjat andas normalt igen, så inser jag sakta att denna dröm börjar på att besannas. Nu tänker säkert de flesta, ”jasså nu tänker han klaga på X-2 igen”, men nej, där bedrog ni er allt. X-2 var relativt bra, då Yuna egentligen inte är alls lika mesig som en hel del andra speltjejer. Det jag främst syftar på är att Prinsessan Toadstool ska få ett eget spel! Jag tror att Nintendos ledande chefer satt runt omkring ett bord, inte särskilt nyktra, och pratade om vilken karaktär som var sämst anpassad till ett eget spel. Vid detta samtal kom de fram till att Toadstool nog skulle vara den sämsta. När de morgonen därefter nyktrat till kom de nog fortfarande ihåg lite, ungefär ”spel med Toadstool”. För enligt mig så är det här nog den absolut värsta personen som Nintendo kan göra ett spel utav.
Vi kan dock, till alla våras lycka, äntligen se en förbättring inom spelbranschen angående just detta problem. Det dyker upp allt coolare tjejer och allt mindre mesiga, vi har bland annat Jade, från Beyond Good and Evil, återkomsten utav Samus Aran, från alla Metroid spel och självklart även Paine från Final Fantasy X-2. Förhoppningsvis så går vi en hoppfull framtid till mötes, där vi slipper alla dessa töntiga tjejer.
Källor: metroid.nintendomaine.com/5metroidprime/artworks.php
