image/svg+xml Ta mig upp

Final Fantasy IX, första intryck

Final Fantasy IX - Zidane Tribal
Final Fantasy IX - Vivi Ornitier

Final Fantasy IX - logon

Det hela börjar med ett gäng mäktiga filmsekvenser som väver ihop historian. I början så är man Zidane, sedan Vivi och efter det Steiner. Alla jagar de prinsessan Garnet och av en ren tillfällighet stöter de ihop med varandra. Efter en liten smärre katastrof så blir de strandsatta i en mörk skog där de måste lära sig att tycka om varandra och samarbeta för att nå sina mål.

Så, vad tycker jag igentligen om spelet hitills? Jag tänkte gå igenom de olika saker jag träffat på och säga vad jag tycker.

Till att börja med så är grafiken det första man lägger märket till. Den är mycket vackrare och bättre än till FF8 och den är mera livlig och glad. Husen är inte stela och karaktärerna ser livliga och fantasifulla ut. Filmsekvenserna är ohyggligt bra gjorda men gubbarna ser inte lika verkliga ut som i FF8 men det gör inget.

Musiken är i samma stil som de tidigare spelen (FF4, FF6, FF7) men jag hann inte höra så många stycken. Musiken är livligare och gladare, som grafiken, än föregående spel med Nobuo Uematsu:s speciella prägel.

I och med att Final Fantasy VIII hade mer yta (grafik etc.) än innehåll (story) så oroade jag mig för att detta skulle vara det samma för Final Fantasy IX. Men så är inte fallet, hitills. Alla de fyra huvudkaraktärerna börjar sina historier på varsina håll men gemensamt för dem är en teaterpjäs på luftskeppet Prima Vista. Här så ska Zidane spela i pjäsen, Vivi vill se den men har ingen biljett och Steiner jagar Garnet som har smitit från sin plats. Zidane och hans kamrater lämnar i smyg teaterscenen och tar sig in i slottet för att kidnappa prinsessan för pengar. Där träffar de Steiner som letar efter prinsessan som är på flykt. Efter en massa tumult så hamnar Vivi, som smygit sig in till teatern, och de andra på teaterscenen där de hastigt och lustigt lättar ankar och försöker fly. Drottingen över staden Alexandria skjuter mot Prima Vista som skadas och störtar i en mörk skog. Prinsessan försvinner och de måste ena sig med varandra för att finna henne.

Menyerna liknar de föregående men de är kosmetiskt snyggare och mycket lättare att navigera mellan. Till exempel så har alla Item:s egna symboler så även för vapen och rustningar. Nu kan man åter utrusta sin karaktär med rustningar, handskar, stövlar, huvudbonad och smycken. Och på dessa kan man sätta magikristaller för att lära sig nya magier. En blandning mellan FF7:s materia system och FF6:s esper (summon, gf) ger-magi-system.

Kortspelet är riktigt kul, det bygger nu på pilar istället för siffror och ett 4×4 rutors bord. Det hela är lite krångligt i början men det är lättare att lära sig än det i FF8.

När man går runt i städer och på övriga platser så dyker ett utropstecken upp ovanför karaktären där man kan hitta något. Det kan vara något dolt föremål eller en kista. Eller en stege att klättra på.

Att spara gör man genom att prata med en vit Mog med en röd balong och där använder man även sina tält (tent) och lite andra saker.

Något helt nytt är det såkallade Active Time Event, ATE, som blinkar till ibland då något händer på ett annat håll. Trycker man Select då så får man se vad som händer. Det kan vara kamraterna som har problem eller någon som man träffat förut som råkat ut för något. Detta ger en större rymd åt spelet och gör det mindre enformigt. Om man till exempel länge letat efter en kompis så får man plötsligt se hur denna försöker gömma sig för nån soldat.

Och vi får absolut inte glömma striderna. Nu så kan man åter vara fyra personer samtidigt i en strid, i Final Fantasy VII och Final Fantasy VIII så var man bara tre samtidigt. Detta gör att man bättre kan ge någon magi-rollen en annan cure-rollen och de övriga attack-rollen. Och trots fler personer på skärmen så är grafiken inte sämre än förut. Limit Breaks har ersatts utav Trance mode. Man går då in i ett slaggs trans då detta sker och man får en uppsättning nya attacker och man gör stor skada. Man är i trans en längre perioder jämfört med i FF7 och FF8 där det bara gick att använda sin Limit Break en gång. Menyerna i striderna är sig lika men aningen bättre och det är lätt att få en översikt. Och så för er som har missat det så är MP (magipoäng) tillbaka.

Det blev nog ganska rörigt här men jag hoppas att det ger er en bra översikt över spelet. Och innan jul så har jag förhoppningsvis en egen kopia av Final Fantasy IX och då hunnit spelat igenom det. Jag längtar redan men har tyvärr inte tid att spela just nu.

Denna lilla artikel får vara som en liten (egentligen stor) aptitretare för er. Hoppas att ni också klarar er med väntan, som tröst kan jag säga att längtan är 1000 gånger värre då man väl har spelat detta underbara spel.